Promenad i referenspunkter

knutna till somrar som varit

Varje år nya trådar som binds

Kastas över och från

broar, fasader

ett fönster man sett från insidan

till en bänk som plötsligt

efter en kväll bytt innebörd

En privat ordkedja som bildades

Med blicken förankras punkterna

i nät över staden

vävs

till tunga linor i bågar som

förmörkar

Man känner att man åldrats

högt på bron

sveps allt med i en skiftande himmel.

Sov på mig ikväll och täck

min kropp

min sfär

bli mitt himlavalv

och svep mig

i det egna rummets trygga mörker

Låt oss vara en ö

Omsvepta av forsande

cirklande rörelser

Omfamningar

och händer

varma av förtroende

stillande lagda ömt på en kind

Min hud mot din

Låt mig få din värme

göra den

till min

Hör på syrsorna som spelar

så som de bara gör i augusti

när ett ljus, en båt

rör sig över fjärden svävandes.

Dagens sista ljus har lagt sig, som ett damm

över skogen där siluetter och scener inväntar månen

att tända hösten.