Det började som björkskog och slutade i mönster. Men precis så vill jag ha det. Oh lovely, lovely kelimmatta! Den svarta rektangeln till höger om fåtöljen är det handtryckta, japanska pappret.

Av någon anledning har området runt min säng blivit väldigt amerikansk och jag har faktiskt ingen anledning varför det blivit så - jag som är så anglofil och allt! Till råga på allt har jag aldrig ens varit i USA. En längtan till en resa? I vilket fall som helst:  på väggen vid sängen hänger en (sedan 80-talet troget gulblekt) plansch och ett tryck med New York-tema och mitt överkast (som du kan se hängandes över fåtöljen) är americana-peppigt och stjärnbestrött.

Förutom att jag är ett stort fan av mönster så ger alla mönster mitt rum lite karaktär. Från början var mitt ledord “björkskog” och jag hade tänkt mig gröna väggar, lövmönster och behagligt trä men idén grusades när jag valde en för ljus grön nyans (och var för lat för att ta tag i en ommålning). Det var fortfarande lövmönster och åh-så-behagligt trä men allt dog utan det gröna, så i slutändan kändes allt bara så beiget. Lösning: in med mönster! Jag har i alla fall lärt mig av mina tidigare misstag då jag velat ha allt klart allt för fort. Processen blir då lätt förhastad och slutresultatet allt för… artificiellt? I alla fall en saknad känsla av genuinitet. Men det här, det blev bra.